Dagen som går i pumpa, spöke och festligheternas tecken. Dock känner jag mig inte inblandad i något utav dem :)
För en stund sen var i alla fall på kyrkogården, det är ju i grund och botten de nära och kära som ej finns kvar hos oss som vi ska hedra och minnas. Var på S:t Johannes kyrkogård och tände ljus på gammelfarmors och gammelfarfars grav, de fick ett varsitt. Kände gråtklumpen i halsen när vi sedan gock bort mot Marcus grav. Han hade det så fint med flera ljus och höstdekorationer. Stod där och mindes allt det roliga vi gjort tillsammans, tårarna rann ner för kinderna... Han lämnade oss alldels för tidigt.
Ett starkt minne jag har är när vi var 15 år. Marcus hämtade upp mig på cykeln, vi cyklade runt i Lindö och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi hamnde borta vid kanalplan (brevid fotbollsplanen) där la vi oss på marken och låg och tittade på en underbart fin stjärnhimmel. Vi diskuterade var sjärnorna bestod av, Marcus sa att de var celler..(?!)..haha :) Nu är han där uppe och kan se stjärnorna på riktigt nära håll... Jag har en fin och otroligt saknad vän. 
Samlade mig ganska snabbt då jag nästan hörde honom säga "stå inte här och gråt, ut och ha roligt i stället, lev livet" Umgås, dansa och ha kul, det var Marcus melodi det :)

Någon dans blir det inte ikväll men lördagmaten står på spisen, godisskålen är fylld, ljusen är tända och min kära sambo sitter i soffan och väntar på att få mysa. Det får i alla fall mig att uppskatta livet och ta tillvara på mina nära och kära.

Det vart ett sentimentalt inlägg, men just i detta nu känns en dagens outfit eller nått annt trams inte relevant att lägga upp.


Min fina syster och jag


jag och bror.


Pappa och Mamma


Älsklingen och jag