Det är inte bara ett busfrö till bebis i magen hon är även en bestämd liten tjeja ;) Det gick nämligen inte att vända på busan idag hon har nästintill kilat fast sin lilla rumpa i bäcknet och så tänker hon tydligen ligga tills hon kommer ut. Detta betyder alltså att det blir kejsarsnitt!

Dagen började med att vi åkte upp till sjukan, kl 08 hade vi tid på BB-avd för UL (de ville vara helt säkra på att hon inte hade vänt sig.) Som jag trodde låg Lillan kvar i sätesbjudning.
Därefter fick vi gå över till förlossningen mittemot, där fick vi först sitta ned i väntrummet då roden precis hade börjat. Efter 30 min kom det en gullig BM som visade vägen till ett undersökningsrum. Väl där fick jag klä på mig den fina (!?) men vädligt sköna blå rocken ;) Jag fick även en kanyl i armvecket och armband runt handleden. detta ifall bebis skulle må dåligt och akut kejsarsnitt skulle komma på tal. 
CTG-kurva kopplades på och vi lämnades ensamma i rummet i ca 30 min. Lillans hjärtljud såg jätte fina ut så det skulle inte bli några problem att påbörja ett vändningsförsök men som vanligt dröjer det på sjukan innan läkaren har tid så det blev yttligare väntan på ca 1 tim innan läkaren väl kom in.

ST-läkaren gjorde då yttligare ett UL för att få kläm på hur Lillan låg i magen.

Det var en ST-läkare, överläkare och BM i rummet när försöket väl skulle utföras. Först sprutade BM in brickanyl i armen och jisses vilken rush det blev i kroppen direkt! Fick världens hjärtklappning och alldels skakig! Brickanylet skulle hjälpa till så att livmodern inte skulle dra ihop sig när de skulle försöka vända bebis.

ST-läkaren tog ett stadigt grepp runt Lillans rumpan, likt två salladsbestick och försökte putta upp henne. Det kändes kan jag lova! Låg och grimaserade och försökt koncentera mig på att andas. Hon märkte dock ganska snabbt att bebis inte alls var så vidare samarbetsvillig ;) Överläkaren försökte då på samma sätt men insåg även hon att busungen promt ville vara kvar i denna ställning. En "fixerad" liten rumpa är inte alla gånger lätt att försöka flytta ;) Läkaren så då att i detta fall blir det kejsarsnitt..
Visste inte riktigt hur jag kände då, alla känslor föll över - besvikelse, lättnad, orolig, och sen massa frågor som snurrade runt även om jag hade detta på känn..

En CTG-krurva kopplades sedan på igen för att se hur Lillan mådde efter det ändå ganska korta och inte så intensiva vändningsförsöket. Läkaren skulle under tiden boka in tid för kejsarsnitt och förbereda med info.
När hon väl kom in och berättade när det ska bli av kände vi nog båda två pirr i magen.. ;)

Lillan ska nämligen ut redan nästa fredag, den 30 juli! :)

Hon berättade hur allt kommer gå till, gav oss en trave med infopapper och sen fick vi ställa de frågot vi hade.
Redan nu har en hel del fler frågetecken dykt upp, inte så konstigt, så jag skriver ner allt för att sedan kunna fråga när BM ska ringa nästa torsdag för att ge exakt tid för operation.

Ja, det blir inte alltid som man har tänkt sig men förhoppnigsvis kommer det gå bra ändå och huvudsaken är som sagt att Lillan kommer ut och mår bra! :) Tjöt en skvätt när vi kom hem förut, kände mig så överrumplad..alla känslor på en gång. Men när jag nu fått smälta det lite och fått vila känner vi oss mest förväntansfulla över att veta att vi nästa fredag ska bli föräldrar! :)
De uppskattade även hennes vikt idag till 2500 g så det blir ingen kartig bebis som kommer titta ut, pluttunge! ;)